Det är väldigt viktigt att vårda sina vänner. Att finnas där för dem både i med och motgång, det är då mycket viktigt för mig oavsett avstånd. Att ta sig tid med sina vänner även om man inte är på topp alla dagar kan vara avgörande, för plötsligt en dag kanske du står där ensam och då lär man ångra sig för att man inte ställde upp för sin vän den gången. Man behöver inte prata med varandra varje dag, det räcker med känslan av att veta att dem finns där för en ?
? Jag älskar er alla mina vänner vart än ni än är ?

Tillbaka på sjukhuset i torsdags, fick vara hemma i hela två och en halv dag :-/ Ibland blir man bara så less på allting, men det löns inte att tycka synd om sig själv för det finns faktiskt de som har det betydligt värre :'( Just nu ligger jag här och längtar efter att maken ska komma men idag är han med jaktlaget i skogen och röjer älgpassen, så han kommer senare mot aftonen. Sonen han jobbar så han får jag inte träffa alls i helgen :'( Men jag är glad för hans skull att han har fått sig ett sommarjobb och får tjäna ihop lite pengar inför vinterns skolgång ;-)

Ligger nu inne igen pga att jag har fått infektion i njurarna och urinblåsan. Jag får nu pencilin intravenöst. Jag har endast fått 3 doser men känner mig redan piggare, eller pigg kanske man inte kan kalla det för jag blir ruskigt trött av pencilinet så man kanske ska säga att jag känner mig friskare ;-) Får nog komma hem i början på veckan. Jag längtar hem till mina pojkar (make & son).Idag är mina killar och kollar på rallycross,det var bestämt sedan länge så det ställde vi inte in bara pga att jag är påträngande sjukhuset. Ser positivt på saken och tänker att jag får sova precis när jag vill istället för om de är här vill jag ju inte sova bort tiden tillsammans med dem.

Jag har aldrig provat på detta tidigare men har nu bestämt mig för att prova på det ;-) Vi får se hur det går :-P
Det kommer att handla mycket om mig själv, min sjukdom, min älskade familj och änglar i alla former.
Jag är en glad och positiv människa som fyllde 40 år igår den 17 juli 2012. Jag är gift och har fött två barn, en flicka - 95 och en pojke - 96. Vår dotter dog den 28 december 2004 pga hennes medfödda muskelsjukdom. Vår son är frisk och kry och väldigt snäll, omtänksam och duktig. Min älskade make träffade jag den 16 juli 1993 så vi har nu hängt ihop i vått och torrt i 19 år. För cirka tre år sedan fick jag veta att jag har samma sjukdom som vår dotter hade så det förklarade mycket av min smärtproblematik och att jag började få svårare för att röra på mig.