Ibland blir jag bara så otroligt less på min sjukdom, vad den gör med mig och vad den hindrar mig från att göra. Har nu haft en period med mycket kramper (INTE epilepsi) men inte desto mindre jobbiga, ser ut som epileptiska anfall men skillnaden är att jag är fullt medveten hela tiden. Får bara en sådan ruskigt jobbig och smärtsam muskelsmärta efteråt. Men inget att göra åt det, bara till att försöka bita ihop och komma igen.
Jullovet har gått så otroligt fort tycker jag, fattar knappt att sonen börjar om skolan imorgon. Tur att han tycker att skolan är trevlig och att han känner att han valde rätt linje. På onsdag bär det av en sväng ner till Umeå med sonen som ska på Barnmottagningen och träffa sin läkare. Blir nog bra att få träffa honom igen.
Jag och sonen hade ett mycket givande samtal med varandra idag. Jag är så stolt över honom, han är så otroligt fin och snäll. Jag älskar honom så mycket att det värker i mitt hjärta. Skulle det hända honom någonting så vet jag inte vad jag skulle ta mig till. LOVE U <3
Ha det gott allihopa, hoppas att ni får en bra vecka <3