Min älskade make fyllde år idag så vi har haft fullt hus idag ;-) Min käraste och finaste vän var också hit idag så vi hade en lunchdate med lite tjejsnack, Nice ;-) Alltid vid sådana här högtider så känns allt så fruktansvärt jobbigt och ledsamt, saknaden efter en högt älskad dotter, trots att det nu har gått 7 år 9 månader och 25 dagar sedan hon lämnade oss :'( Man känner sig så kluven :-\ Att känna glädje för att det händer roliga saker och samtidigt gnager sorgen i en efter saknaden och förlusten av att hon inte finns här och får vara med och fira sin pappa. Hennes morfar fyller också år i oktober och nyaste lillkusinen som blev 1 år nu, det skulle ha varit lycka för henne. Om det var något som hon tyckte extra mycket om så sa hon alltid "Det här det är livet". Jag gråter nästan av att bara sitta här och skriva det, men vi försöker verkligen att leva efter hennes filosofi och de gånger vi njuter extra mycket av något som tex. att solen skiner och värmer då säger vi också numera "Det här det är livet". Hon såsom jag mådde/mår bäst i kroppen av sol och värme och det är verkligen livet ;-)
Mitt älskade barn, min förstfödda, jag saknar dig så otroligt, ofattbart mycket.