Pillan

5 oktober 2012 23:05

Hej. Jag har följt dig lite i smyg ett tag å tänkte om du ville dela med dig av det som kändes kränkande

Kram

Ulrika

8 oktober 2012 20:30

Hej Pillan!
Du behöver inte följa mig i smyg, du är så välkommen till min sida ;-)
Det var en läkare som sa lite mer än hon borde ha gjort, men men...... det är över nu. Eftersom att jag pga min sjukdom måste äta en del smärtstillande (insatt av lärare) så hävde hon ur sig att jag var beroende och i det närmaste missbrukare, plus att hon tyckte att mina lasarettsbesök nog mer berodde på psykiska problem (vilket jag inte har). Hon tyckte att jag nog var lite åt hypokondriker hållet till. Men min sjukdom är livslång och har under de senaste fyra åren försämrats från att kunna gå till att vara i det närmaste rullstolsburen. Berätta gärna lite om dig själv och vem du är.

Pillan

9 oktober 2012 08:14

Jag är en tjej som levt med panikångest sen barnsben men inte blivit trodd. Fick hjälp efter jag fick barn. Då fick jag depression och ökad ångest men det är fortfarande svårt för läkare att tro på en. Inbillningssjuk säger de.

Ulrika

21 oktober 2012 00:46

Det är ett stort problem med sjukvården. Det som inte syns det finns inte eller så säger de att det är psykiskt och är det psykiskt så är det bara inbillning. Lider med dig, har gått igenom de flesta turerna med sjukvården, så jag vet hur det kan vara :'( Hoppas att du finner styrka att fortsätta kämpa mot de, ge inte upp.